räknar andetagen baklänges
och plockar ihop mig själv
i spegeln står någon alltid bakom
och stirrar stint in i min själ
spöklika drömmar
innan jag ens har somnat
tre två ett - jag behöver
någon som kväver mig till sömns
Sunday, April 29, 2018
Wednesday, April 18, 2018
jag vill bara vara här
så jag håller huvudet över ytan
tjäran griper tag, omsluter mig
som två armar runt mig
som en kropp i paralys
så kliver jag in i detta maskhål
fyra väggar utan luft
och du ber mig att släppa taget
att låta den sluka mig
att drunkna igen
två armars grepp
som paralyserande tjära
så jag håller huvudet över ytan
tjäran griper tag, omsluter mig
som två armar runt mig
som en kropp i paralys
så kliver jag in i detta maskhål
fyra väggar utan luft
och du ber mig att släppa taget
att låta den sluka mig
att drunkna igen
två armars grepp
som paralyserande tjära
Thursday, March 29, 2018
Thursday, March 15, 2018
jag försökte ta kontroll över livet
packa ner allt som skavde
bädda in min neuros i rutiner
så att den aldrig skulle få nog med luft
för att kväva mig
men vad gör ett inrutat livsutrymme
när allt annat är i oordning
i slutändan är det mina andetag som hämmas
av rädslan för att känna
i slutändan är det
min ångest som har tyglat mig
packa ner allt som skavde
bädda in min neuros i rutiner
så att den aldrig skulle få nog med luft
för att kväva mig
men vad gör ett inrutat livsutrymme
när allt annat är i oordning
i slutändan är det mina andetag som hämmas
av rädslan för att känna
i slutändan är det
min ångest som har tyglat mig
Wednesday, March 14, 2018
Tuesday, March 06, 2018
det isar i bröstkorgen
och jag förundras
när livet gått vidare
och skuggan lyfts av ljus
leenden brutit igenom min gipshud
jag blundar
de säger att man kan lura sig själv
att känna glädje genom ansiktsmuskler
min emotionella ovana
lika givet som att cykla
eller läsa eller gå
sitter den frusna smärtan
i grunden av min varelse
det går inte att glömma bort
hur man gör
och jag förundras
när livet gått vidare
och skuggan lyfts av ljus
leenden brutit igenom min gipshud
jag blundar
de säger att man kan lura sig själv
att känna glädje genom ansiktsmuskler
min emotionella ovana
lika givet som att cykla
eller läsa eller gå
sitter den frusna smärtan
i grunden av min varelse
det går inte att glömma bort
hur man gör
Sunday, March 04, 2018
jag har tagit mig ned på jorden
vandrar mörka, leriga dagar
med en svart sol på min rygg
och jag känner
för mycket för fort för våldsamt
andas koldioxid och gift
hjärtat bultar ut en morsekod
men ingen
hör mig
stryker orden ur min panna
som svettkristaller glittrar dem,
blädas dem,
och jag
förstår inte
relativitet är oväsentligt
när vi bygger världen av små hål
som oändligt djupa prickar
Friday, February 23, 2018
Tuesday, February 20, 2018
mellan hjärtat och revbenen
är det solförmörkelse
skuggorna växer på insidan
konsumerar solstrålar
förvandlar dem
till darrningar
som går mellan mina hudlager
likt elektriska stötar
jag ser mig själv sakta förvandlas
till död vävnad
förmultnat kött
det är solförmörkelse i mig
om du inte tittar bort
tar den dina ögon
är det solförmörkelse
skuggorna växer på insidan
konsumerar solstrålar
förvandlar dem
till darrningar
som går mellan mina hudlager
likt elektriska stötar
jag ser mig själv sakta förvandlas
till död vävnad
förmultnat kött
det är solförmörkelse i mig
om du inte tittar bort
tar den dina ögon
Friday, February 16, 2018
Wednesday, February 07, 2018
Sunday, January 21, 2018
inatt drömde jag att jag fortfarande
hade dina händer grävandes i min hud
trots mina protester
att jag var fängslad i din famn
och hatade mig själv
mer än jag hatade dig
jag drömde att jag föll ner i avgrunden
flera våningar av mörker
och längtade efter kollisionen
följ min hand med blicken
när jag räknat ner från tio
vaknar du kallsvettig
Monday, December 25, 2017
orden bygger ett luftslott
vi pratar om allt
förutom märkena på väggarna
en viskande påminnelse
ett minne av våldet
jag undviker ögonkontakt
för i hans blick
ser jag bara blåmärken
och avslitna hårtofsar
i badkaret
en gång är ingen gång
och blåmärken bleknar
i slutändan axlar jag skulden
för att jag inte låtsas helhjärtat
att jag glömt
vi pratar om allt
förutom märkena på väggarna
en viskande påminnelse
ett minne av våldet
jag undviker ögonkontakt
för i hans blick
ser jag bara blåmärken
och avslitna hårtofsar
i badkaret
en gång är ingen gång
och blåmärken bleknar
i slutändan axlar jag skulden
för att jag inte låtsas helhjärtat
att jag glömt
Thursday, December 07, 2017
Saturday, November 25, 2017
Saturday, November 11, 2017
vi speglar oss i varandra
men jag lyckas inte se någon helhet
genom något ögonpar
jag praktiserar självstympning
separerar känslor från tankar
och jaget från min kropp
som ett barn som river av vingarna
från flugor och fjärilar
utforskar delarna för sig
men varken i mina tappade vingar eller
min smärtkonvulserande kropp
ser jag mig själv
men jag lyckas inte se någon helhet
genom något ögonpar
jag praktiserar självstympning
separerar känslor från tankar
och jaget från min kropp
som ett barn som river av vingarna
från flugor och fjärilar
utforskar delarna för sig
men varken i mina tappade vingar eller
min smärtkonvulserande kropp
ser jag mig själv
Wednesday, November 08, 2017
Subscribe to:
Posts (Atom)