dina kyssar hade alltid en bitter bismak
liksom hur mina läppar smakade salt
av fyra år i hålet som vi grävde
där jag väntade troget
du var alltid upptagen med trivialiteter
där du gick, omgiven av ditt eget buller
ibland såg du ned på mig, log,
förklarade din kärlek- gick
ibland kom du ner på en kort visit
berättade om hur otroligt glad du var,
för att jag var där med dig
för att vi var-
dina kyssar hade alltid en dödlig arom
du såg på mig genom en dammig hinna
kanske var det därför du inte märkte
att jag var där själv
jag fyllde min mun med jord varje dag
för att dämpa den bittra smaken när jag
såg upp- ut- såg ljuset
där du vandrade
utan mig
