räknar andetagen baklänges
och plockar ihop mig själv
i spegeln står någon alltid bakom
och stirrar stint in i min själ

spöklika drömmar
innan jag ens har somnat
tre två ett - jag behöver
någon som kväver mig till sömns

jag hör benen i mina fingrar knaka
känner tyngden lossa på mina naglar
ett block utan slut skjuter upp
och jag frågar mig själv
varför jag byggde något så tungt

släpper jag nu
kommer jag att krossas

jag vill bara vara här
så jag håller huvudet över ytan
tjäran griper tag, omsluter mig
som två armar runt mig
som en kropp i paralys

så kliver jag in i detta maskhål
fyra väggar utan luft
och du ber mig att släppa taget
att låta den sluka mig
att drunkna igen

två armars grepp
som paralyserande tjära