jag klipper nervtrådar

letar efter den där rätta sladden

som desarmerar bomben

fingertoppskänslan 

som svampliknande spröt

långt utanför hudens gränser

allting registreras

blir till oregelbunden puls

blodklumpar i höger förmak

jag söker bedövning

för dessa brännskadade organ

det snöar
varje andetag spränger bröstkorgen
och jag vet att jag inbillar mig

du går barbent
lapar sol och svalkas av vinden
lättsamma kyssar på frostbiten kind

inuti mig
bär jag ett isberg, som river upp lungorna
du kan varken se det
eller smälta det

min hemlighet
köldskador från förr i tiden
från män med ihärdiga händer
och isande blickar

min skam
lämnad med en urholkad kropp
bestulen på alla inre organ

den är inte min
inte nu längre

kortisolnivåerna ständigt i toppen
rödmarkerat område på skalan
allting går så fort
eller långsamt
är det jag som går för fort?

jag är ett urverk som vrids upp för hand
men aldrig tickar ner
jag kan inte visa tiden
för jag hålls inte bunden av dess lagar

jag vill bara stanna
vila från det ständiga tickandet
ekandes i min bröstkorg
min urtavla är rödmarkerat område
utsmyckad med varningssymboler