kan jag tillåta mig själv att drömma
och längta efter någonting vackert
att fylla dessa tomrum med
som jag ständigt städar ur
där minnen ekar

kan jag tillåta mig själv att glömma
och skapa någonting nytt
att le utan skuldkänslor
skratta som en kalldusch
urholka det förgångna

kan jag unna mig själv livet

jag svävar två centimeter ovanför marken

tiden är mitt fängelse 

ticka iväg mig 

jag tävlar mot mig själv i att hålla andan

vem är bäst på att spela död

släpp allt det jordliga

jag leker inte stöta golv

låt mig förlora nu

jag vill röra världen