med andetaget
som en växande klump i halsen
toxiskt och hårt

hela livet har jag hävt bröstkorgen
bänt den upp och ner
kontrollerat mina lemmar
lagt band på darrande händer

nagelmärken i huden och
bitmärken i tungan
drar ner ärmarna på tröjan
lugn lugn lugn andas

med andetaget
som ett vakuum i lungorna

nostalgiskt illamående

som om jag gått i cirklar hela livet

kompulsiva fotsteg
som lämnat blåsor på hjärtat

igenklistrade ögonlock
livsdrömmen jag inte kan vakna från
mitt inre är ett koncept
som jag inte får grepp om

riv loss denna hinna

som växt runt mig

lagt sig som ett extra lager hud

lika syrefattig som cellofan

min självbevarelsedrift

vänder mig avig

taggarna inåt