det går bra nu
jag har läget under kontroll

maniska kväljningar
hårt stängda ögonlock och
tårar i duschen

låt mig ömsa min hud
krypa ut ur detta hölje
som ska vara jag

mellan hjärtat och revbenen
är det solförmörkelse
skuggorna växer på insidan
konsumerar solstrålar
förvandlar dem
till darrningar
som går mellan mina hudlager
likt elektriska stötar
jag ser mig själv sakta förvandlas
till död vävnad
förmultnat kött
det är solförmörkelse i mig
om du inte tittar bort
tar den dina ögon

jag slungas in i blinda fläckar
stålsätter mig inför nästa
emotionella eruption
som sinneseklipser
jag ser bara en strimma
av verkligheten

rädslan för att bli genomskådad
med mina konstgjorda andetag
jag är bara
en orealistisk replika
av en människa

nervmeddelanden skickas ut
oljudet av elektriska impulser fyller mitt huvud
jag är en slav under min kemi

min kropp har inga gömställen
inga lemmar som fristad
hud som höga cementväggar

nervarmén kommer för att erövra
och de tar inga fångar

i askan målar jag ett självporträtt
suddar ut och målar om gång på gång
jag saknar väl fantasin
att använda dessa gråskalor

om jag hade varit tabula rasa
fri från inbrända konturer
hade jag avbildat mig själv
som ickeförkolnad