som en klump som bara växer
oavsett hur mycket jag springer,
hur mycket jag än flåsar och gråter
Min far har nog tappat greppet,
där han lägger sig på mina axlar
och barnsligt säger att det är hans rätt
att göra vad fan han än känner för
För min far ser inte sina egna fel
hur han trampat snett än en gång
bedövad i sina fötter blossar han
på sin adrenalinrusande undergång
Min far har fastnat i mina blodkärl
glömt bort att allt får konsekvenser
jag hör hans högljudda tystnad,
hans rättmätiga val att ignorera -
som våldsamt bedövar mig
