Sorgekomplex

Jag antar att jag hade

komplex över min komplicerade sorg

för den var för påträngande, för tung,

den föddes ur ingenting

Jag gömde mig med den

så att ingen skulle känna den ruttna stanken

av komposterat hjärta, fuktskadad hy

så att ingen skulle rynka pannan

Rädd för att bli avvisad

att vara för tråkig att vara runt omkring

att vara för tung att bära, för stel, för stum

jag antar att jag skämdes

På nätterna när alla sov

vågade jag krypa fram, ut i världen

ömmande knän, bönande till natten

"snälla, jag vill inte lida mer"

Jag antar att jag var för ung

för att kunna hantera sältan på kinderna

och kanske var min omgivning oförmögen

att hantera trasiga själar

Jag antar att jag hade

komplex över min komplicerade sorg

kalkerad av minnen, inkräktaren i mig

född ur tortyren-

ingenting

Too many wasted years

I spent too many years with a man
Who could feed lies to my face
So I blamed myself for my jealousy-
For the doubts I couldn't erase

He fed his ego with the others
Those who kept me withered in anxiety
He made me believe I was the one;
I wish I hadn't been part in his variety

I spent too many years living his lies
He hid his infidelity behind my back
And watched how it burnt me-
He regarded my world turn black

All the games he played on me
Has truly got me mortified
I must've meant very little to him
Since he put the truth aside

I spent too many years with a man
Who only saw others when it was beneficial
Who had an ego that overcame all;
All his conquers were unofficial

All the eyes I must've met
Who knew just how I was cheated
All the eyes who knew who he was;
Egoistic and conceited

And don't you dare call it love
To hurt and mortify another
To betray over and over again
To cover it with smother

I spent too many years with a man
Who should have let me go long ago

Revbensburen

Jag krossade barriärerna vi byggt
För att klättra ur min revbensbur
Där jag spenderat oändliga timmar
Pressat kindben mot bröstben

Ömmande, bultande frihetsdrömmar
Hämmade av lättantändliga andetag;
Skulden när du smekte mina skråmor
Vi rev oss alltid på varandra

Reflektionerna på ögonlocksinsidan
Mörkret visar avskalade sanningar
Jag pressade möra ben mot varandra
Stängde alla vägar in till mig

Barriärras och bitter frihetssmak
Precis som jag föreställt mig det
Tiden kräver många fler timmar
För att bleka blåmärkta kindben

Jag ser en framtid i horisonten
Benhögen stirrar på min ryggtavla
När jag styr ömmande fotsulor bort
Mot bländande frihetsvaksamhet

Tyst Melodi

Mina ögon etsar sig fast i dig
Jag tappar kontrollen över mina blickar,
mina lemmar, mina leenden
Jag skjuter tanken långt bort
På konflikten mellan verklighet
Och detta maskhål i den

Jag faller mellan dina revben
Hög på fingertoppars melodi
Men när musiken stannar
Står jag ensam i stormen av mitt sinne
Med en fot i våran bubbla
Och en fot i en kall verklighet

När musiken stannar
Imploderar min bröstkorg igen
Mina dansande händer
Blir till darrande händer
Och luftgasen som jag andas in
Blir till brännande syre

en hemlig värld

Det finns en hemlig värld i din säng,
under ditt täcke blomstrar mystiken


En trappa ner
hälsar jag på verkligheten
Som en hammare mot min bröstkorg
En tsunamivåg som förstummar alla rörelser

Här nere
väntar den blå ångesten
Med knivar riktade mot mitt mellangärde
Gång på gång kliver jag naivt in i plågorna


Det finns en hemlig värld omkring dig,
där glömmer jag det mörka
där dina ögon kittlar min insida


Här nere
väntar självhatet
En pågående självdestruktion
Inifrån och ut, förtär den mig

Jag ber om tillträde
Stunderna då jag blottar mig själv
Och du välkomnar allt jag ger
Blir en tunn spricka i min verklighet;

En kontrast till min realitet