when I undress my face
and turn off the lights
I race against my mind
to fall asleep before it grows
before my rib cage swells
every night
I despise
the flesh I lay on the bedside table,
the marks I leave everywhere I am,
this sleep is poison
3 comments:
Jag vet inte vem du är. En ensam röst i den digitala etern som jag råkade snubbla över. Det låter som att någon en gång övertygade dig om att du inte är värd någonting. Varför ska du ta till dig det och fortsätta övertyga dig själv? Jag har läst det du skriver här och det är fantastiskt. Ingen ondskefull person skulle skriva som du gör, åtminstone inte någon som skulle förtjäna att må så dåligt som du verkar vilja bestraffa dig själv med.
Jag kände en person en gång som ville straffa sig själv. Hon såg till att få en anledning att må dåligt så hon agerade ut det på andra. Såg till att såra andra tills de nästan hatade henne. Är det så för dig med? Försöker du komma tillbaka till den ursprungliga känslan för att försöka hantera den? Har du sårat andra? Eller har du hittat anledningar att ta bort viktiga människor ur ditt liv? Hur länge har det pågått?
Tänk på det om det är på det viset. Det är aldrig för sent. Det finns alltid anledningar till allting. Vad man än tror eller befarar, vad man än gör fel eller rätt så är saker alltid annorlunda än vad man tror och mycket större än vad man tror. Du är inte fel. Har du stött bort andra finns det säkert vägar tillbaka, en dag när du mår bra.
Du borde vara med i en tävling med din poesi. Har någon föreslagit det för dig någon gång? Om du inte vågar vara med i en tävling för första gången så hitta någon som kan stötta dig.
Praktiska tips är att försöka komma bort från piller om du äter dem. Tolkar en del av dina dikter som att du gör det och jag kan berätta att antidepressiva är en av världens största scams. Gjorda för att få beroende kunder som aldrig slutar äta dem, som börjar må dåligt om de slutar. Jag har sett hur läkemedelsbranschen funkar här borta i USA. Vidrigt faktiskt. I grunden kan du må bra, om du tar dig förbi den kemiskt framkallade avgrunden om du slutar med dem. Jag vill berätta det för dig för att inte många vet om det, och inte alla vet om att de är personlighetsförändrande. Man ser efter ett tag allt genom ett kaleidoskop utan att man ens insett det själv, sedan gör man felaktiga val på grund av det. Så ta det inte så hårt om det hänt, se framåt och vet att saker blir bättre.
Ibland känner man sig som en alien. Låt det inte hindra dig, det är inte fel om du är annorlunda. Det är snarare exklusivt. Missförstånd får man hantera genom att prata om dem. Lycka till med allt och jag hoppas du fortsätter skriva dina fantastiska dikter.
Ja, det här är vad jag säger och jag heter Simon.
/Simon
Post a Comment