mina tankar skriker
och jag har slutat leta resonans
i någon annans blick
i avstånden mellan uttalade ord
med en ljuddämpare i mitt bröst
ekar tomheten istället
inkapslade i stumma hjärtslag
jag har tappat fokus
utan destination vaknar nya tvivel
livslust är för bräckligt
en låga jag ständigt får föda
korrupta anletsdrag
ibland lurar jag inte ens mig själv
jag är avväpnad
men kommer aldrig bli harmlös
No comments:
Post a Comment