Taurus famn

Jag är en austronaut inombords, bor under orions bälte och cassiopeias tron
framför lågorna finner jag min egen frizon, där jag eldar tankar som klöser i mitt huvud
även när det är minus trettio grader så reser jag i universum
en miljon ljusår bort, för att få lite andrum
och jag kraschar gång på gång in i plejaderna
vilar mellan raderna, mellan dinosaurierna och nomaderna
mina ord är inte mer än ett koncept
en hjord av tankar rusar genom mig
för det finns så mycket ouppklarat här,
så jag släpper varat, existerar uanför mina rädslor och mina besvär
jag släpper huden, benen, blodet och mitt namn
och jag lägger mig i taurus famn

När jag var en flicka brukade jag implodera
för jag kunde inte riktigt sortera alla intryck
alla känslor blev en storm, en stor tornado
Sedan sprack horisonten, och ingen märkte någonting
I efterhand har jag sagt mig till mig själv att jag bara hade otur
För jag var askungen och behandlades som ett skadedjur
redan när jag var 9 år gammal föll domen
och i fem år trodde jag, tills benen gav vika
och nu äter jag zoloft och lyrica och allt är mycket bättre
även fast jag inte finner sinnesro, så vill jag väldigt gärna tro
att en dag, så kommer jag dit
och jag är sällan missnöjd, trots daglig oro
trots att jag är lite sinnesförvirrad, lite av en eremit
för jag kan resa i tiden, jag kan andas stjärnstoff
jag har tillgång till eldens hamn
och ibland kan jag släppa huden, benen, blodet, och mitt namn
och vila tryggt i taurus famn