Father figure

I know you wish you could care
And I know it's nothing you can choose
You claim you love me eternally
I'm sorry to drop the news
But I see right through you

Too many birthdays forgotten
I don't mean to sound condescending
But I've always waited for your attention
And I'm done pretending
That I matter to you

To awake is bittersweet

I keep my head above the surface

For when I sleep I face defeat

I wish not to play with fire

I want my body to be scorched

For in my dreams I'm always elsewhere

night terrors

i know i once remembered clearly

every second, every heartbeat

like a drum trapped inside of me

giving away that i was wide awake

i remember i measured my breaths

and staring at an unlit table lamp

how i tried to reason with myself

and i know i once could recall it all

it's okay, it's over

let's never mention it again

it's okay, i'm fine

how could i forget?

the modern arks

the race of Noah
carries specie after specie
into modern arks

but not to save them
from an angered god
eradicating life

for the race of Noah,
an earthly epidemic
has destructive blood

human-friendly habitats
reigns this celestial body
into standardized life
on an undiverse earth

we created glass cages
desinfected rooms
where we keep species
that we've wiped out

inside-out

my spine sends me tiny messages

stand up - move on - reach out

the noise of electric impulses

fills my head

no matter in which limb I hide

the tip of my finger - my left lung

my brain sends it's army of nerves

to conform me

disrupted dialogue
our communication is one-sided

in the end, I am always discovered

kept imprisoned

death

so it's been five fucking years
and thoughts of you still drain me
your absence, it still reigns me
I sometimes visit the hell we met in
but only for a minute
for would I enter with both of my feet
I'd lose my grip, I'd face defeat
would I return again
I'd suffocate

glömmer, glömmer inte;
när du plockar hårstrå för hårstrå från mitt huvud
i slutändan är det bara slumpen som styr

vi sitter bakom rutan;
vi betraktar stormen, ser våra delade minnen regna
som om vi såg in i ett akvarium och räknade droppar

om det vore så enkelt;
hade vi kunnat överlämna oss själva till chansen
men jag minns som ett tusen kliande myggbett

Självporträtt

mina tankar skriker

och jag har slutat leta resonans

i någon annans blick

i avstånden mellan uttalade ord

hälsosamt destruktivt

med en ljuddämpare i mitt bröst

ekar tomheten istället

inkapslade i stumma hjärtslag

jag har tappat fokus

utan destination vaknar nya tvivel

livslust är för bräckligt

en låga jag ständigt får föda

korrupta anletsdrag

ibland lurar jag inte ens mig själv

jag är avväpnad

men kommer aldrig bli harmlös

Perspektiv

jag har slutat känna

efter

all reparerad hy

copy paste

när jag tittar in

ser jag en sandstorm

rampljuset

släck min törst

jag har förstått

vänt ryggen mot scenen

jag kan inte leva

om jag ser på

I hate myself every night

when I undress my face

and turn off the lights

I race against my mind

to fall asleep before it grows

before my rib cage swells

every night

I despise

the flesh I lay on the bedside table,

the marks I leave everywhere I am,

this sleep is poison

No! You've grown
- Bitter?
New message:
Weary

Wear me
Like a noose

döden på en tisdag
är ett slag i magen
även om man kryssat för varje dag i kalendern

Ideal

Ett finn crisp innehåller 25 kalorier
vid det här laget har jag utvecklat en egen taktik
för att inte tänka på det
som att titta rakt in i tapeten när jag klär av mig,
med ryggen mot spegeln

Nästa Sekund

Inom alla ting finns det en djup avgrund
Halkar du i så går det bara nedför
Du kommer bära mörkret som en tumör
Som aldrig kommer ge dig en fridfull stund

Nu är jag fylld av ilska och tung avund
Kan ej balansera mitt tvära humör
Var jag än befinner mig, vad jag än gör
Så väntar jag alltid på nästa sekund

Och ja, nog har jag blivit ganska bitter
Mina mardrömmar bräcker samtliga mått
All den skräck och ångest som jag besitter
Sorgligt medveten: man skördar vad man sått
Och jag planterade grus och glassplitter
Hur kan jag då förvånas av vad jag fått

Taurus famn

Jag är en austronaut inombords, bor under orions bälte och cassiopeias tron
framför lågorna finner jag min egen frizon, där jag eldar tankar som klöser i mitt huvud
även när det är minus trettio grader så reser jag i universum
en miljon ljusår bort, för att få lite andrum
och jag kraschar gång på gång in i plejaderna
vilar mellan raderna, mellan dinosaurierna och nomaderna
mina ord är inte mer än ett koncept
en hjord av tankar rusar genom mig
för det finns så mycket ouppklarat här,
så jag släpper varat, existerar uanför mina rädslor och mina besvär
jag släpper huden, benen, blodet och mitt namn
och jag lägger mig i taurus famn

När jag var en flicka brukade jag implodera
för jag kunde inte riktigt sortera alla intryck
alla känslor blev en storm, en stor tornado
Sedan sprack horisonten, och ingen märkte någonting
I efterhand har jag sagt mig till mig själv att jag bara hade otur
För jag var askungen och behandlades som ett skadedjur
redan när jag var 9 år gammal föll domen
och i fem år trodde jag, tills benen gav vika
och nu äter jag zoloft och lyrica och allt är mycket bättre
även fast jag inte finner sinnesro, så vill jag väldigt gärna tro
att en dag, så kommer jag dit
och jag är sällan missnöjd, trots daglig oro
trots att jag är lite sinnesförvirrad, lite av en eremit
för jag kan resa i tiden, jag kan andas stjärnstoff
jag har tillgång till eldens hamn
och ibland kan jag släppa huden, benen, blodet, och mitt namn
och vila tryggt i taurus famn

Brev från framtiden

Det började i början av 2000-talet, men det är svårt att säga när exakt
Med FRA-lagen skrev svenska folket på ett kontrakt, som var mycket svårare att dra sig ur än vi trodde
Nu, talar ingen längre om terrorister i mellanöstern, alla som fångas är på våran egen mark, inom våra gränser
Och deras brott är deras åsikter, terroristiska influenser,
får de tala fritt, kan det få ödesdigra konsekvenser
Nu, är alla misstänkta, och ingen känner sig längre säker, för vi alla tänker det vi inte får uttala
Så vi är alla illegala i våra huvuden, (förutom några få, ideala medborgare)
Men vi vet inte vilka dem är
För det är dem som tjallar på de som råkar anförtro sig åt fel person
Sedan försvinner dem... men ingen vet egentligen var dem hamnar

Men vi är fortfarande en demokrati, det är tillåtet att skapa opinion
Man får tycka vad man vill, enligt våra ledare
Och vissa gör det, om sjukvård och bensinpriser, utan att de blir omringade av poliser
Det är bara vissa åsikter som räknas som blasfemi, och du bör fan inte tänka dem tankarna
Som rätten till en transparent stat, eller rätten till att få vara privat, eller önskan att slippa bli soldat
Och du bör fan inte ifrågasätta något rapporterat attentat, för konspirationsteorier vill du väl inte ha i garderoben?
Du vill väl inte bli påkommen med löjliga fantasier om ett annat samhälle, där du får tycka vad du vill
För jag ska säga dig att det finns inget sådant ställe kvar på våran jord!
...men ingen vet, egentligen, om det stämmer

Det har gått femtio år nu, sedan IPRED och NSA,
Och det är faktiskt lagar som tillträdde för våran säkerhet, även om de inskränkte våran integritet
För nog är det väl bättre att leva än att dö med frihet? (Det är vad jag har fått lära mig.)
Vi har det ganska bra ändå, även om det inte är tal om utlandsresor utanför turistställen
även om man inte får gå omkring hur man vill sent på kvällen, även om nyheterna kan jämställas med reklam
och kristendom, judism och islam är helt avskaffat
så får man i alla fall gratis utbildning, och vi får jobba med (nästan) vad vi vill
och det är nästan rörande,
att vi var tionde år i april, så går vi och röstar på våra skenval
men har inte bytt president på trettio år, han kanske är ordförande för båda partierna
....ingen vet egentligen vad som skiljer dem åt

Om vi hade vetat vad som skulle hända tvivlar jag på att en enda människa
skulle varit tyst

Du har inga broar bränt

Du har inga broar bränt, fastän de står där i ruiner
Och spelar det någon roll för dig - när det ändå inte är du som ska passera dem - du kallar oss; att marschera dem!
Allt det som hänt, ansvarar ingen för, och du förstår inte, att det ibland är fel att INTE agera.
Där står du passivt agressiv, säger att du har ryggen fri, men
varför, måste du då försvara dig?
Med smygelaka kommentarer, behandlar du oss som utbytbara, bryter ner vår kritik med din jävla retorik
Fattar du inte skillnaden på fakta och etik?
Men, vi är din enda barnaskara
Och varför, betyder vi inte mer än såhär?

Du säger "sluta upp med det där! jag älskar er mer än något annat på denna jord"
Men dina gärningar lever inte upp till dina ord!
Tro inte att vårat band klarar vad som helst, bara för att vi är skapade ur ditt kött, ur ditt blod
För vi kommer fortfarande i andra hand
Ska detta repareras så är det på dina villkor - vi ska helt enkelt gilla läget
Jag trodde du hade lärt dig mer av allt som hänt under dessa år

Nu skulle du troligtvis påpeka, att det är jag som inte förstår, att jag inte ser hela bilden
Och jag kan aldrig vinna mot dina argument
men bara för att du vinner varje diskussion, varje krig med ord, så betyder inte det att du har rätt
Ser du inte att det stigit dig åt huvudet?

Du har inga broar bränt, fastän de står där i ruiner
Vad som är gjort är gjort, jag ser min del, jag ser att jag också gjort fel
För jag stod bara envist och betraktade branden, min tystnad förlamade stämbanden
Du vill inte ta ansvar,
Du vill bara glömma och gå vidare, men utan att ta oss på allvar
missar du att se att skadan är större än den någonsin varit förut

En dag vaknar man bara,
och finns
Blicken likt ett tomt papper
Forskande
Som en rejäl blackout
Så vaknar man

Du

full av förakt
förlorar ingenting
när du begraver ännu ett minne

en egen värld
skriven av dina händer
mer likt en labyrint i ditt eget sinne

ingenting rasar
när du låter det falla
ögonen öppna men du ser inte

i din värld
finns jag inte längre
Du har redan allting

kall parkett mot ländryggen
skallbenet sjunker ihop och sorlar dovt
det är imorgon snart

hjärtslagen upplevs vissna,
med varje slag inifrån träffar ett utifrån
men det går inte över

jag låtsas längta,
jag har varit här förut
kall parkett mot ländryggen
snart är det imorgon